Veteran-lyan

Kåken jag bor i är inget märkvärdigt. En niovånings HSB-kåk med 45 högst ordinära lägenheter. Huset byggdes i slutet av 50-talet och 1962 flyttade den första människan in i det som 33 år senare skulle bli min lya. Hon kunde knappast ana att jag skulle förvara käket i samma kylskåp, bada i samma badkar och sitta på samma svarta toaring av bakelit som hon…1965 sålde den första ägaren lägenheten. Kontraktet övertogs av en herre med bostad ett par mil härifrån, men med eget företag i närheten. Han flyttade dock aldrig in. Hyran betalades regelbundet en gång i månaden, men lyan stod tom i 30 långa år!Jag köpte lägenheten 1995 och den första oktober samma år flyttade jag in. På dagen 30 år efter det förra ägarbytet. Alla inventarier var från slutet av femtiotalet och i ett suveränt skick.

Givetvis månar jag om att behålla lägenheten i det stuk den byggdes i, förutom att jag använder en del moderniteter som diskmaskin, mikrovågsugn och dator.Frysen fick jag ställa i sovrummet och ganska snart fick en elektriker komma och gradera upp proppskåpet. När jag använde datorn och
diskmaskinen samtidigt rök proppen. Elektrikern gapskrattade
när han såg de över 30 år gamla säkringarna. Det mesta ser
dock ut som anno 1962. Lite ny färg på ett par väggar är den
enda moderniseringen. Jag har dessutom jagat lite tidstypisk
inredning och har givetvis en svart bakelittelefon på en
stringhylla i hallen.